Den ovilliga nyheten · kapitel 13

Svårigheten i att förutse enorma teknologiska framsteg

En av de absolut vanligaste invändningarna som hörs mot ET-hypotesen är att avstånden i universum är för stora för främmande livsformer att ta sig hit. Men tror man att dagens mänskliga vetenskapliga nivå, med dess stora problem att förklara medvetande samt förena relativitet och kvartmekanik i en fysisk modell, är nära ett allvetande om universums beskaffenhet, så sätter man sig nog på en alldeles för hög häst. Med stor chans för felaktiga uppfattningar och överkombara begränsningar som följd.

Innan bröderna Wright och tidiga flygpionjärer demonstrerade kontrollerad flygning i början av 1900-talet, var det svårt för människor att föreställa sig att vi kunde korsa oceaner på timmar istället för veckor med båt. Många trodde det var omöjligt på grund av gravitationens begränsningar, men tekniska genombrott förändrade det.

Den holografiska principen är en hypotes inom teoretisk fysik som föreslår att rumtiden inte är fundamental, utan snarare en emergent egenskap som kan beskrivas som ett hologram.

Denna idé, ursprungligen föreslagen av fysiker som Gerard 't Hooft och Leonard Susskind, har rötter i svarta hål och kvantgravitation, och den utmanar vår förståelse av verkligheten genom att antyda att det vi upplever som "rumtid" kanske är en illusion baserad på underliggande kvantinformation.

Precis som en 1800-talsmänniska inte kunde drömma om jetmotorer eller supersonic-hastigheter kanske vår nuvarande förståelse av rumtid som en fast barriär är lika begränsad – om holografiska principen stämmer, kunde mycket framstående civilisationer med tusen- eller miljontals års försprång ha upptäckt sätt att förflyttas genom kosmos som få av oss kan föreställa sig idag.

Många framstående vetenskapsmän/forskare så som Albert Einstein, Max Plank, Erwin Schrödinger, Roger Penrose, Tom Campbell och David Bohm samt österländska mystiker och ett stort antal filosofer och tänkare har föreslagit icke-materialistiska förklaringsmodeller för vårat universums fundament.

Nobelpriset i fysik 2022 gick till Alain Aspect, John Clauser och Anton Zeilinger för deras arbete rörande fenomenet känt som kvantsammanflätning. Att partiklar har visat sig kunna påverka varandra direkt oavsett fysiskt avstånd. Ett otroligt starkt argument för idéerna ovan.

Sent under 2025 släppte den svensk-norska professorn i nanoteknik Maria Strømme en uppmärksammad forskningsartikel nära ovanstående tankar som inte får missas⁴⁶.

Hela boken finns även som PDF på svenska och PDF på engelska (AI-översatt). Kapitlet finns också på engelska (AI-översatt).