Den ovilliga nyheten · kapitel 4

Ovetenskapliga krav på bevis pga stigma

Det är anmärkningsvärt hur högt ställda kraven på bevisning är mot UFO- och utomjordisk livsforskning. Samtidigt som vi lever i en tid där teknologiska framsteg gör det möjligt att utforska rymden som aldrig förr samt att vittnen börjat tas på allvar, och insatta undersökare presenterat en trovärdig modell för hur de allra flesta fysiska bevisen tas omhand av världens mäktigaste militärmakter, fortsätter skeptiker och konsensus att avfärda alla former av evidens som inte passar in i deras snäva ramar.

De världsberömda peruanska mumierna, eller snarare Tridactyl-teamet som arbetar för deras goda minne, har nyligen lanserat en ny hemsida¹⁷. Här samlas vetenskapliga rapporter, data och information om en mexikansk hearing – allt presenterat på en snygg och överskådlig sida. Trots detta verkar det som om många fortfarande är ovilliga att ta dessa evidens på allvar.

Jag har svårt att förstå rimligheten i att så många av mina vänner har fått artiklar och videor i sina flöden som påstår att mumierna är tårtor eller dockor. Det där rör sig om tidigare enstaka fynd som självklart var förfalskningar, men inte dessa senaste presenterade resultaten. Det väcker frågor om motivationsfaktorerna bakom sådana klipp och artiklar. Är dessa anklagelser ett sätt att avleda uppmärksamheten från den verkliga diskussionen om bevis och forskning?

Här finns en presentation från arkeolog Ed Casas¹⁸, influencerna Jay Anderson¹⁹ och Jesse Michaels²⁰ har besökt på plats och rapporterat, och ämnets möjligen främste journalist Ross Coulthart har nyligen gjort det samma, hans reportage har dock ej sänts ännu.

Ett lokalt exempel på en forskare som bidrar till denna viktiga fråga är Beatriz Villarroel²¹, en astrofysiker som har gjort betydande arbete inom studien av utomjordiskt liv. Hennes arbete har fokuserat på att analysera anomalier i astronomiska data, vilket har lett till insikter som ifrågasätter vår nuvarande förståelse av livets existens i universum. Villarroel har också varit en stark röst för att öka medvetenheten om vikten av att ta UFO-observationer på allvar och undersöka dem vetenskapligt. Utan genvägar bort från ämnet genom stigma och slask-kategorier för det okända. Hennes forskningsresultat utmanar den traditionella hållningen och öppnar dörrar för nya möjligheter och teorier. De senaste är nu peer-reviewade och publicerade i exempelvis Nature, men plattformen arXiv valde godtyckligt att refusera, så starkt är stigmat.

Det rådande narrativet gör gällande att det enbart är vetenskapliga bevis enligt positivistisk metod som räknas för att kunna veta saker, dvs upprepbara mätdata, men så behöver det inte alls vara. En stor del av samhället samt vetenskapsmän och kvinnor tillber denna metod närmast religiöst, ofta utan att ens vara medvetna om det själva. Vi kan komma fram till kunskap och veta saker enligt andra metoder, vi tillämpar dagligen detta i rättsväsendet samt vår vardag rörande det allra mesta. Vi behöver inte positivistiska vetenskapliga bevis i allmänhet, om du tänker efter så är det väldigt mycket som vi anser oss veta som vi inte har lika stränga krav för idag redan. I grunden är detta en (meta)fysisk fråga egentligen.

Det är dags att vi börjar värdera den forskning som pågår och de bevis som finns, istället för att avfärda dem med en handvändning på grund av löjeväckande påverkansoperationer. Vi behöver en mer öppen dialog om UFO- och ET-fenomen, där vi kan diskutera och analysera evidens utan att låta fördomar styra vår förståelse. Låt oss ge dessa frågor den seriösa behandling de förtjänar, låt oss inleda den svenska debatten.

Hela boken finns även som PDF på svenska och PDF på engelska (AI-översatt). Kapitlet finns också på engelska (AI-översatt).