Den ovilliga nyheten · kapitel 9

Kosmokonservatismen

Det kan vara mänskligt att bli lite konservativ när det gäller de stora existentiella frågorna som vår plats i universum.

Motståndet att acceptera upptäckter relaterat till rymden är inte nödvändigtvis irrationellt; det kan vara ett uttryck för en självklar eller skapad kollektiv kognitiv konservatism, en naturlig tendens att hålla fast vid det bekväma och välbekanta framför det okända och utmanande. Denna konservatism kan dock lätt höjas, med artificiella maktmedel genom media för att hindra vetenskapliga framsteg, om den blir för stark och förhindrar en objektiv bedömning av bevis. Det är ett faktum att självständigt tänkande inom UFO / UAP, kämpar mot kosmokonservatismen – en överdriven motvilja att acceptera idéer som utmanar etablerad kunskap på ämnet.

Att tänka nytt, verkligen *självständigt* nytt, är en sällsynt förmåga. Det kan paradoxalt nog vara svårast för dem som besitter mest kunskap. Vi tenderar att tro att genier är unika individer som uppstår spontant, men sanningen är mer komplex. Visst, vissa är födda med en högre kognitiv kapacitet, en större benägenhet för abstrakt tänkande. Även de mest begåvade, begränsas lätt av den sociala matris de formas av genom livet – familj, utbildning, media och institutioner. Även de mest kunniga kan fastna i etablerade tankemönster, precis som tokar kan fastna i sina felaktiga.

ChatGPT illustrerar detta perfekt; en revolutionerande AI-modell som trots sin kapacitet ibland faller in i konservativa svarsmönster, begränsad av den data den tränats på. Enligt forskaren Eric Weinstein är AI värdelös på spetskompetens inom smala områden med mindre än ca 200 vetenskapliga rapporter³⁶.

I en värld översvämmad av information är det avgörande att bygga sina ställningstaganden på en grund av verifierbar kunskap. Att söka stöd i fakta, empiri och vetenskapligt beprövade metoder är inte bara viktigt för att fatta välgrundade beslut, utan också för att navigera i ett informationslandskap fyllt av vilseledande påståenden och förvrängda sanningar. Nyckeln ligger i förmågan att sålla bort fördomar, både egna och andras. Detta kräver en kritisk och självreflekterande attityd, en vilja att ifrågasätta etablerade sanningar och att aktivt söka efter motstridiga perspektiv. Genom att kontinuerligt utmana sina egna antaganden och aktivt verifiera informationens källor kan vi bygga en mer robust och tillförlitlig kunskapsbild – en nödvändighet för både individuella beslut och kollektiva framsteg.

Att utmana invanda och allmänt rådande felaktiga tankemönster är i längden en otrolig styrka. Att kunna avprogrammera sig själv korrekt – en process som liknar att lämna en sekt – kan då vara nödvändigt.

Att återfå shoshin³⁷, nybörjarsinnet, en term från zen-buddhismen, är avgörande för att bryta sig loss från fällan med motviljan att acceptera idéer som utmanar den etablerade kunskapen. Kanske den enda vägen till verkligt banbrytande innovation.

Det är även en kamp mot den kognitiva bekvämligheten som förstärks i feedback-loopar inom den alltmer inflytelserika 3:e, 4:e och 5:e statsmakten, media, organisationer/institutioner, sociala grupperingar, där konformistiska tendenser belönas och radikala perspektiv ofta marginaliseras.

I Kina sägs det att de inte ser på finansierad massmedia för att de vet att det är propaganda, men i väst i allmänhet men Sverige i synnerhet har vi ett uppvaknande att göra. Vi har traditionellt sett haft ett internationellt ovanligt högt förtroende för media och oss själva inrikes.

Maktens aktörer har blivit centrala i det sociala spelet, särskilt i en tid präglad av osäkerhet efter andra världskriget. Människans förmåga att projicera illa mot det avvikande, gör att det är psykologi som blir det viktigaste redskapet att analysera samhällsföreteelser som denna ur.

Även om dessa krafter inte alltid manifesterar sig som totalitära kan de ändå påverka demokratins grundvalar. I dagens ekosystem, där information sprids genom sociala medier och alternativa kanaler, blir det tydligt att den svenska allmänheten befinner sig på en frontlinje.

Diskussionerna som förs i grupper som UFO-Sveriges ledande svenska grupp på Facebook vid namn "Allmänheten Diskuterar" (där undertecknad var den mest aktiva skribenten vid tidpunkten då jag uteslöts, pga att jag var för ifrågasättande, eller regelbrott som den officiella versionen heter), samt i chattgrupper och nyhetsredaktioner, speglar en komplex verklighet där konspirationsteori-begreppet som en del påstår förstärktes på 1960-talet av CIA för att diskreditera oliktänkare och avvikande åsikter efter JFK-mordet, som de själva hade påverkan i, fortsätter att påverka samhällsdiskursen.

Frank Hoffman³⁸ introducerar begreppet "hybrid war" i sin analys av moderna konflikter, vilket betonar hur olika aktörer, inklusive media och sociala plattformar, spelar en avgörande roll i att forma opinion och konflikt. Hans rapport från 2007 belyser hur dessa dynamiker skapar en "whole of society"-ansats, där hela samhället blir involverat i kampen om information och narrativ.

I detta sammanhang har journalisterna Matt Taibbi och Michael Schellenberger blivit centrala figurer genom sin rapportering av "Twitter Files"³⁹. Dessa avslöjanden har belyst hur sociala medieföretag, särskilt Twitter (numera X), har agerat som gatekeepers för information, vilket har väckt frågor om censur och manipulation av det offentliga samtalet. Genom att granska interna dokument har Taibbi och Schellenberger visat hur plattformar har samarbetat med regeringar och andra institutioner för att styra vad som får spridas och vad som ska tystas ner, särskilt kring känsliga ämnen som COVID-19, vaccin och konspirationsteorier.

Samtidigt har Mark Zuckerberg, grundaren av Meta (Facebook), också hamnat i rampljuset för deras hantering av pandemirelaterad information. Efter pandemin har Zuckerberg "pudlat" i sin kommunikation, där han först stödde strikt moderering av innehåll relaterat till viruset och vacciner, men senare erkände att vissa av de åtgärder som vidtogs var för strikta. Detta har lett till kritik från både sidor av debatten: de som anser att plattformen inte gjorde tillräckligt för att stoppa desinformation och de som menar att yttrandefriheten kränktes.

Zuckerbergs förändrade hållning har belyst en större utmaning för sociala medier: hur man balanserar kampen mot desinformation med skyddet av yttrandefrihet. Detta dilemma har blivit särskilt tydlig i ljuset av de avslöjanden som Taibbi och Schellenberger har gjort, vilket har skapat en debatt om ansvar och transparens hos tech-företag. I en tid där både X, Alphabet och Meta står under lupp, är det tydligt att hanteringen av information och diskussioner kring pandemin har haft långtgående konsekvenser för det offentliga samtalet och för förtroendet för digitala plattformar.

Frågan om yttrandefrihet och ansvar i det digitala rummet är central: Vad är yttrandefrihet utan plattform? Så kallad massformation⁴⁰ är inte nödvändigtvis totalitärt eller hjärntvätt, men det är inte heller demokrati. Jag vill beskriva det som en märklig slags gruppkonservatism, som absolut drabbat området UFO / UAP också.

Hela boken finns även som PDF på svenska och PDF på engelska (AI-översatt). Kapitlet finns också på engelska (AI-översatt).